Kaptensgården Amalienfred i Torekov

Interiör

Entréplan
Ingång från gårdsplanen genom eleganta pardörrar till hall som öppnar upp mot de magnifika sällskapsrummen med härliga proportioner och inredning i original såsom eleganta tapeter, brädgolv, stuckatur, vägglister, kakelugnar samt vackra pardörrar. Stora fönster ger härligt ljusinsläpp och huset badar i ljus från alla håll. Generösa 3.2 m i takhöjd.
Stor sal med kakelugn, breda furutiljor samt originaltapeter.
Matsal med kakelugn, parkettgolv samt originaltapeter.
Angränsande kapprum/klädkammare.
Mindre sällskapsrum alternativt sovrum med kakelugn. Parkettgolv.
Spatiöst sovrum intill köket. Parkettgolv.
Kök med inredning från 1960-tal. Gråmålade skåp, vitt kakel på vägg, diskho i rostfritt stål och arbetsbänk i laminat. Kyl/frys och ugn. Golv med plastmatta.
Hall med ingång från gårdsplan. Golv med plastmatta samt garderob.
Stort badrum med äldre inredning och kakelugn. Klinker i ljust blått på golv och kakel på vägg i mörkt blåsvart. Badkar, handfat och toalett. Tvättmaskin.

Övre plan
Ateljé med högt i tak öppet till nock med synliga takbjälkar. Matplats invid panoramafönster med strålande utsikt mot havet och spektakulära solnedgångar.
Två bra sovrum med två garderober var och målade trägolv.
Ytterligare ett sovrum med klädkammare. Golv med plastmatta. 

Källare
Vackra golv i kullersten.
Flera rum kan brukas som förråd samt grovkök.
Bergvärmecentral. (Nibe 2020)
Äldre dricksvattensbrunn.
Äldre bakugn (används ej)

Stallet
Gråstensmurad vacker stallbyggnad med dubbla dörrar, brukas fn som garage och förvaring. Fördelat på två rum och 104 kvm med imponerande 5.52 m i takhöjd upp till nock. Dörr ut mot baksidan där det finns en privat liten trädgård. 

Gästhuset
Tidigare brygghus nu brukat som oisolerad sommarbostad. Äldre kök med klinkergolv, spis och liten kyl med 3.5 meter i takhöjd.
Sällskapsrum med kakelugn, furugolv och exponerade takbjälkar. Totalt 41.4 kvm. 
Litet sovrum. 
Badrum med dusch, plastgolv. 
Hall med tegelgolv. 
Dörr ut mot baksidan där det finns en privat liten insynsskyddad uteplats. 

Trädgården
Grusgång omger huset. I trädgården växer ett stort antal syrénbuskar av varierande färg. Fastigheten omges av gräspartier, stenmurar och vitkalkade murar. Större träd ger skydd mot vind.Stenlagd gårdsplan med rosor som klättrar mot gästhusets fasad. Delad infart genom dubbla grindar. 

Historik

Torekov, beläget på Bjärehalvöns yttersta spets, har en lång historia som jordbruks- och fiskesamhälle samt nav för internationell handel. Här bodde kaptener och sjömän som rest jorden runt och sett världen men aldrig varit i Båstad eller Ängelholm. Byborna försörjde sig framförallt på fiske, men under 1800-talets mitt kom en stor del av välståndet genom bärgande av vrak. Vid storm hamnade ibland de stora skeppen i nöd omkring Hallands Väderö. Torekovsborna gjorde då sitt bästa för att erbjuda hjälp såsom livräddning och bärgning av gods så att inget skulle sjunka till havets botten.

Efter 1830-talet så blev bärgningsrätten fri i Sverige. Detta innebar att de som erbjöd bärgningshjälp snarare än staten fick en del av vinsten av de bärgade godset. För att kvalificera i Torekov så gällde det att man var en god Torekovsmedborgare och engagerad i hamnarbetet. När larmet gick väcktes byborna ofta mitt i natten för att ro ut mot Väderön. Dessa larm inträffade ofta i livsfarliga situationer, men bärgarna drogs sig inte för mörker och dåligt väder för att rädda sjömännens liv och fartygens last som ofta hade ett stort värde. I maj 1882 var det vid tillfälle fem vrak som förliste på ett dygn. Ett outhärdligt tufft arbete, men ofta väldigt lönsamt. Som lön för mödan så erbjöds ca 25% av värdet på lasten till bärgningsfolket och resten såldes på auktion eller lastades på andra fartyg till slutdestinationen. Konsekvensen av att byn var beroende av inkomster från vrakbärgning blev att det under år med mildare väderlek och mindre stormar blev till rena nödår för ortsbefolkningen. Andra år fick man njuta av bl. a. konjak och kaffe, siden och bomull, och i ett ovanligt fall - duffelkappor från England.

Den naturliga huvudmannen för bärgningsarbetet i Torekov var vid 1800-talets mitt Johan Emanuel Romare (1803-1885) som bl. a. med sonen Pauli Gerhard Romare framgångsrikt bedrev majoriteten av denna verksamhet genom sitt privata företag. Den flerspråkige Romare hade efter trettio framgångsrika år till sjöss skapat sig både erfarenhet som befäl och en grundplåt för att kunna skapa en lyckad affärsverksamhet med båtar, bärgningsredskap och magasin i Torekov. Romare tog som uppsyningsman den större andelen av vinsten till sig själv och betalade ut lön till bärgarna. Så småningom uttryckte bärgarna sitt missnöje över den orättvisa fördelningen av den ekonomiska vinsten, snarlikt det statliga systemet som nyligen upphävts. Skola, hamn och fattigkassan fick också bidrag från Romare. Han skapade en pensionsinrättning för fattiga sjökaptener i Torekov och var en högt respekterad medborgare.

Efter den stora branden i Torekov 1854-55 lät Romare uppföra ett magasin på Storgatan för förvaring av spannmål, kol och de bärgade handelsvarorna från vraken. Vraken utgjorde stort värde för ortsbefolkningen i form av virke för hus och magasinbyggnad och andra material som återvanns.

Vid denna tid hade Romare redan köpt tomten på Storgatan från Christopher Barfoths dödsbo där han påbörjade bygget av ett ståndsmässigt hem till sig själv och sin familj. Huset döptes till Amalienfred efter hans hustru och stod klart för inflyttning 1858. 

Huset byggdes i herrgårdsstil med putsad fasad med en parkliknande trädgård runtomkring. Ekonomibyggnader tvärs över gårdsplan har ett klassisk skånskt utseende med sten i fasaden mot vit puts. Interiört strålar ljuset in genom stora fönsterpartier. Kakelugnar finns i flera av sällskapsrummen. Tittar man nära så syns spår av skeppsvrakens fynd i husets arkitektur. Bl. a. takbjälkar av utländska träslag och diverse återvunna material. 

Huset har varit kvar i släktens ägo sedan uppförandet och har varsamt vårdats av familjen i över ett och ett halvt sekel. Amalienfred har en orörd 1800-talsinteriör inkluderande tapeter och möblemang som dokumenterades av Nordiska museets kände intendent Marshall Lagerquist vid hans besök i huset 1968.

Referenser:
Wulff, Bertil, Sjöfolkets By, Glimtar ur Torekovs historia, utg 2020, Torekovia förlag.
https://horsakistan.blogg.se/ (Blogg om Torekov och dess historia)